innan jag kom hit till lövsund har jag aldrig förståt hur mycket jobb det faktiskt ligger bakom dom här fina hästarna och även dom framgångsrika ryttarna.

faktum är att för att kunna rida, träna och tävla som ett tävlingsekipage måste både häst och ryttare vara i toppform! Här ute har vi kontinuerligt ute kiropraktorn, equiterapeften,  veterinär osv. Även olika tränare för dom olila disiplinerna som även känner igenom hästarna innan ridning. 
 
varför inte bara förebygga den där onödiga hältan för?
 
Jag har dessutom aldrig tänkt tanken på att kolla upp mig själv även fast jag har haft riktigt mycket svårigheter i ridningen det senaste och suttit snett och inte riktigt kommit ner i sadeln. 
 
 
Den riktiga vägen är inte att träla på hästen utan stigbyglar och aldrig känna sig riktigt till freds utan att
möta problemet genom att ta reda på vad som är grundfelet och hitta en lösning!
 
 
Hur ofta ser man inte ryttare som tycker att hästen bara är dum när den i själva verket säkert har ont någonstans?  Dom kanske spänner in hästen på gramman, sätter på sig ännu större sporrar, ännu starkare bett och spänner åt nosgrimman hårdare.
 
 
Rätt eller fel? Hur ofta går våra vänner egentligen runt och har ont och inte kan berätta det för oss? 
 
Jag tycker att det bara finns en väg att gå och det är att möta problemet och sen hitta em lösning på den, på hästens villkor!
 
 
 
 
 
Kram sandra 

Kommentera

Publiceras ej